Lettland – resan som förändrar

 

 

När det var dags för projektarbete sista året på gymnasiet valde vi, Matilda Skogsberg och Emma Kristoffersson,att i december göra en resa till Lettland. Vi fick bo på ett barnhem som heter Selga som ligger vid havet i en stad som heter Ventspils. Vi fick även möjlighet att se en del av det Lettiska samhället.

 

 

Först ska vi titta lite på landets historia och väljer att gå tillbaka 20 år i tiden. Lettland hade just blivit självständigt från en lång tid av sovjetiskt styre. Stora framsteg gjordes efter självständigheten men problemet med ekonomin var stort. BNP sjönk hastigt de första åren och orsaken till det var att industrin inte fick sålt sina varor på grund av konkurrens från omvärlden. I takt med att företagen, som tidigare varit statliga, nu privatiserades ökade produktionen dramatiskt. Det gick även bra för de andra baltiska länderna och man började prata om "De baltiska tigrarna".

 

Eftersom Lettlands export främst skedde till Ryssland blev marknaden hårt påverkad när Rysslands ekonomi kollapsade i augusti 1998. Lettland kom dock igen då de började sälja varor till väst och något år senare hade landet Europas snabbaste tillväxttakt. Detta mycket tack vare lånen av kapital som bidrog till modernisering inom näringslivet.

 

Lettlands medlemskap i EU 2004 ledde till att cirka 100 000 personer sökte sig västerut för mer högavlönade arbeten. Men under samma tid växte bygg- och fastighetsmarknaden vilket gjorde att arbetslösheten minskade samtidigt som lönerna ökade. Hösten 2006 stod Lettland återigen för den största ekonomiska tillväxten i hela EU. Ett år senare samlades tusentals letter till "Paraplyrevolutionen" och protesterade mot korruption inom regeringen, en växande inflation samt priserna på mat som drastiskt skjutit i höjden. Korruption är något som förekommit sedan sovjettiden och som också finns kvar idag. De flesta av Lettlands regeringar har varit koalitionsregeringar. Ingen av dem har dock suttit mer än en mandatperiod eftersom väljarnas sympati har skiftat, detta kanske beror på att man inte känner att man kan lita på systemet. Flera partier har underordnat sig oligarker, vilket är personer som styr och påverkar politiken med hjälp av sin förmögenhet.

 

Finanskrisen 2008 gjorde att Lettland hamnade i en mycket svår kris. Det fanns inga pengareserver att ta av på grund av tidigare lån, som tidigare nämndes, och man blev tvungna att ta ytterligare lån. Arbetslösheten var hög och budgetnedskärningarna stora. 2010 var en femtedel av befolkningen arbetslös, ungdomsarbetslösheten uppnådde 35,4 procent. Under den senaste tiden har arbetslösheten minskat, men Lettland ses fortfarande som EU:s andra fattigaste land. Lettlands utbildningsnivå är däremot hög i jämförelse med andra länder som har samma inkomstnivå vilket är en stor fördel. När vi fick följa med ett barn i förskolan såg vi att de hade kommit längre i undervisningen än barnen i Sverige.

 

De sociala klyftorna i landet har växt sedan 1990-talet. Trångboddhet och i vissa fall bristfällig sanitet har lett till en, om man jämför med andra EU-länder, låg hälsonivå. Alkoholism utgör ett problem med bland annat misshandel som följd. Ibland blir det så att alkoholen kanske går före barnen. Detta är något vi fått se konsekvenserna av.

 

Cirka en fjärdedel av Lettlands invånare är pensionärer, detta på grund av det låga födelseantalet och den stora emigrationen. Om det fortsätter i samma takt kommer Lettland år 2060 ha en befolkning bestående av mer än två tredjedelar pensionärer.

 

Lettlands medlemskap i EU gjorde 2011 att landet fick cirka 719 miljoner euro i bidrag. Man kan säga att landet till viss del är uppbyggt av bidrag. Förutom EU finns det även hjälporganisationer som hjälper till och stöttar. Detta var något vi såg på vår resa, bland annat på ett dagcenter för förståndshandikappade ungdomar, som till största delen var uppbyggt av bistånd. Barnhemmen Selga och BBAC som vi besökte var även finansierade av hjälporganisationer, däribland Gnosjö Hjälper.

 

Barnhem är något som förekommer i Lettland, till viss del på grund av ekonomiska förhållanden men också på grund av brister i det sociala skyddsnätet. Vissa av barnen är omhändertagna och andra har lämnats på grund av att anhöriga inte kan ta hand om dem. Det har under åren tillkommit fler barnhem, där har förmodligen finanskrisen spelat en stor roll. I vissa fall har barnen fått komma till fosterfamiljer eller tillbaka till sina familjer, vilket är ett billigare alternativ än barnhem för kommunen. Men det är inte alltid som det här fungerar och barnet har vantrivts och sedan fått flytta tillbaka till barnhemmet. Kommunerna stöttar inte på samma sätt i Sverige. T.ex. kan budgeten på ett barnhem med 73 barn vara baserad för 50 barn. När barnen blir äldre och så småningom ska flytta hemifrån är det många som går ut till arbetslöshet, utsatthet och fattigdom. Kanske har de heller inga föräldrar eller släkt som kan backa upp dem. Det här är en situation där Gnosjö Hjälper går in och hjälper till med startpaket med lite möbler och husgeråd till det nya boendet.

 

Gnosjö Hjälper är en av sju lokala organisationer som 1994 var med och bildade en föreningsallians. Personer i Gnosjö med lettisk bakgrund hjälpte till att skapa ett kontaktnät i Lettland. Gnosjö Hjälper har idag 78 mottagarställen i Lettland, däribland barnhem, äldreboenden och skolor dit man skickar bl.a. kläder, sängar och hjälpmedel. Hjälpsändningar med lastbil sker ungefär tio gånger varje år. Sammanlagt arbetar cirka 160 personer ideellt inom verksamheten. Många timmar läggs ner på second-hand-butiken och de olika utsändningarna som görs. Man har även en omfattande fadderverksamhet där faddrarna inte bara stöttar ekonomiskt utan också har en personlig kontakt med barnen. Men det finns fortfarande ett behov av stöd. Detta var något vi såg när vi var där. Det kändes dock som att uppskattningen var stor över de saker man hade. En femårig pojke på barnhemmet hade namnsdag och fick några ballonger av förskolan. Vi har en nog aldrig sett någon bli så glad över ett par ballonger. En glädje som varade i flera dagar.

 

Selga var inte bara ett barnhem utan på våningen under fanns också ett pensionat, där folk som inte riktigt klarade sig själva eller inte hade ekonomiska förutsättningar bodde. Även människor med alkoholproblem bodde där. Det finns inte på samma sätt t.ex. gruppbostäder som i Sverige. Pensionatet var även det stöttat av Gnosjö Hjälper. BBAC som vi nämnde innan, i Liepaja, Lettlands tredje största stad, var ett hem för barn med funktionshinder, och är även det till viss del finansierat av Gnosjö Hjälper. Miljön där påminde mycket om ett sjukhus och vi funderar lite på hur det är att växa upp under dessa förhållanden. Likaså undrar vi över hur det är att växa upp på ett barnhem. Hur är det egentligen att växa upp utan föräldrar?

 

Den här resan har förändrat oss. När vi låg i våra sängar, som mest liknade soffor, på barnhemmet tänkte vi på den femårige pojken som vi lekt med tidigare under dagen. Det märktes hur han sökte kontakt och närhet. Hur kommer hans framtid att se ut? Vi började tänka på vår egen situation. Vi har så mycket att vara tacksamma för; föräldrar, omtanke, trygghet. Men det finns många som inte har detta. Vi har lärt oss att det verkligen är viktigt att uppskatta det man har.

 

Engagemang, hjälpsamhet, medmänsklighet. Så skulle man kunna beskriva Gnosjö Hjälper. Vi har under den här resan sett att den hjälp som Gnosjö Hjälper skickat varit till stor glädje. Men, som sagt, så behövs det fortfarande stöd. Även om Lettland är ett land på frammarsch så är det fortfarande ett av de fattigaste länderna i Europa.

 

                               Vi är alla varsin våg

                               Delar av ett stort hav

                               Ett hav av identiteter och brännande maneter

                               Ett hav där varje våg spelar roll

                               En ocean av både dur och moll

                               Vi är havet

 

 

                                           Matilda Skogsberg, Emma Kristoffersson

Emma Kristoffersson och Matilda Skogsberg